• Snabb leverans
  • Handla tryggt med Klarna
  • Komplett sortiment

Tidningsankans ursprung

Av: Lennart Hedstigen

Den må ha haft sin storhetstid i slutet av 1800-talet, men tidningsankan lever vidare och dyker upp lite här och där, inte minst i våra korsord. Det sitter ju i ryggmärgen på en van korsordslösare att inte bara tänka på fåglar när ankor nämns i nycklar och att pröva med ankan när fel eller misstag finns med som en ledtråd.

Tidningsankan kom till Sverige söderifrån på 1800-talet. Den användes både i Tyskland (Zeitungsente) och Danmark (avisand) då. Ursprunget är som ofta oklart, men ankan som ett fel eller misstag, gärna i formen av göra en höna av en fjäder (för att fortsätta på fågelspåret), ser ut att komma från Frankrike, men användes i tyskan redan på 1500-talet av reformatören Martin Luther.

En snabb googling visar att tidningsankan fortfarande används inom såväl politik som i sportens värld när man vill såga något som publicerats. Dock verkar dåvarande Hammarbytränaren Stefan Billborn inte riktigt ha koll på betydelsen utan försöker förklara höga förväntningar om ett SM-guld för klubben som en tidningsanka. Annat är det med Liberalernas tidigare partiledare Nyamko Sabuni som effektivt avfärdar besvärande uppgifter i en Svenska Dagbladet-artikel som just en tidningsanka.

Både Sabuni och andra moderna användare av begreppet har en bit kvar innan de når 1800-talstidningarnas nivå. I Svenska Tidningen Dagligt Allehanda i Stockholm kunde följande läsas 1852: ”Tidningen har serverat en fet anka och den godtrogna allmänheten har slukat den. Åter en brefdufva från Nordpolen, bara det inte är en anka.” Sammanhanget är högst oklart, men att en konkurrerande avisa skrivit något som inte stämmer kan vi nog vara säkra på.

 

Fler kluringar från Tankesport