Ernst och konsonantrekordet
Av: Dennis Ernst
Den 2 mars har Ernst namnsdag. Det firar vi genom att, något sökt, ta oss an ämnet konsonantkluster i bloggen.
Ernst Kirchsteiger med ett typiskt ernstskt ansiktsuttryck. Foto: Alexander Kvist/TV4
Jag trodde länge att ordet ernstskt (“att laga mat barfota i köket är ett ernstskt karaktärsdrag”) var det ord som hade svenskans mest omfattande konsonantkluster med sina sju konsonanter i följd. Det ska erkännas att det troligen inte hade varit något jag hetsat upp mig över om det inte varit för att jag bär det betydligt vanligare förnamnet som efternamn.
När jag försökte hitta stöd för “rekordet” insåg jag snabbt att sammanslagna ord som marschschlager och världsschlager var fullt rimliga ord med inte mindre än åtta konsonanter i följd, visserligen med vokalljud på ömse sidor om konsonanterna.
Men språkvetaren Arne Noreen har kanske lösningen rekordjakten. Redan i sin bok “Vårt språk” från 1904 lyfte han fram ett konstruerat exempel som det längsta. I boken utgår han ifrån efternamnet Herbst i stället för Ernst och ger det mossiga exemplet: “Varför skall ett Noreenskt hembiträdes förkläde vara smutsigare än ett Herbstskts.” Med ett genitiv-s skapade Noreen en tungvrickare som fortfarande fungerar som referens när det talas om konsonantkluster.
Som sagt, formuleringen känns något konstruerad, men jag känner mig åtminstone mer bekväm med den något mer uppdaterade: “Ett mannerströmskt recepts resultat blir aldrig lika gott som ett ernstskts .” Och med vetskapen om att det finns en del svenskar som stavar sitt efternamn Ehrnst så borde rekordet rimligen vara hemma?
Fler kluringar från Tankesport
