Om stilfiguren kiasm
Av: Dennis Ernst
Den amerikanske presidenten John F. Kennedy är en av de som framgångsrikt använt sig av kiasmen genom historien.
John F. Kennedy har stått för en av de mest kända kiasmerna.
I ett korsord i Mästarkryss är konstruktören ute efter den språkliga stilfiguren kiasm. Många kanske inte känner till den vid namn, men jag är säker på att du känner igen konstruktionen som används effektivt för att ge litterär slagstyrka åt exempelvis en ståndpunkt.
Låt mig ge ett exempel så att ni är med på banan. Efter att John F. Kennedy hade blivit vald till USA:s president 1961 myntade han i sitt inträdestal en kiasm som blivit en klassiker: ”Fråga inte vad ditt land kan göra för dig – fråga vad du kan göra för ditt land.”
Kiasmen är alltså en korskonstruktion (ordet betyder egentligen korsställning på grekiska) där ett spegelförhållande råder mellan vissa delar av orden i satserna. Såväl Bibeln som verk av Shakespeare och Homeros är fulla av den här typen av stilgrepp. I Matteus 23:12 kan vi läsa ”den som upphöjer sig själv skall bliva förödmjukad, den som ödmjukar sig skall bliva upphöjd.”
Om nu kiasmen som begrepp är en ny bekantskap så är den närbesläktade palindromen, som ju är en form av kiasm, en mer omtalad litterär form. Artisten Ola Salo har kommit att personifiera konstruktionen, men själv gillar jag den motsägelsefulla och smått naivistiska ”Adolf i Paris rapar sirap i Floda”.
Men där palindromen i mångt och mycket bär ett humoristiskt drag har kiasmen en verkligt accentuerande plats i litteraturen och retoriken. Jag kan bara konstatera:
Kiasmen är underbar, underbar är kiasmen.
Fler kluringar från Tankesport
