Stensäker betydelse av bauta
Av: Dennis Ernst
Det förstärkande prefixet bauta- används i ord som bautastor och bautakliv. Men hur kom ordet egentligen in i svenskan från början?
Visst känner ni igen ordexemplen ovan? Bauta används visserligen inte särskilt ofta i formell text, men i vardagsspråket – inte minst bland ungdomar – har det haft en tydlig plats.
Så var kommer då ordet ifrån? Jo, det kommer från isländskans bautarsteinn som var de stora, resta minnesstenar utan text som syns på gravfält från järnåldern. I svenskan fick ordet både benämningen bötasten och bautasten. Det senare levde kvar och har varit med i alla upplagor av SAOL. Den arkeologiska termen som används är däremot inte bautasten utan rest sten. På ett par olika ställen i Sverige går det dock att hitta Bautastensgatan och Bautastensvägen.
I Eddadiktningens Hávamál finns översättningen med, så även i serien om Asterix (från originalspråket franskans menhir). Och det är sannolikt därifrån den “nya” användningen av bauta- som förled har hämtats. I serien kan man se huvudpersonens starke kumpan, Obelix, bära omkring på stora bautastenar. Att använda bauta i en utvidgad betydelse är därför inte någon långsökt koppling. Den teorin lanserade Susanne Haugen 2007 i sin doktorsavhandling “Från bautasten till bautastor: studier över fornvästnordiska bautasteinn och svenska ord bildade med bauta(-)”.
Ett par av de ord som Haugen funnit med den nya användningen är till exempel bautahurra (1985), bautakonsert (1993), bautamåne (1999) och bautasemla (2003). Själv känner jag också igen en formulering som ger ytterligare förstärkning, nämligen big bauta.
Hur och när det engelska ordet först började uppträda tillsammans med bauta är inte helt tydligt. Men att etymologin till bauta är klarlagd är däremot stensäkert. Bautastensäkert.
Fler kluringar från Tankesport
