• Snabb leverans
  • Handla tryggt med Klarna
  • Komplett sortiment

Varför har man tvåhundra olika ord för snö?

Av: Lennart Hedstigen

De flesta språk klarar sig utmärkt med ett ord för snö. Grönländskan har två, ett för fallande (qanik) och ett för snö på marken (aput). Samiskan sticker ut med runt tvåhundra olika ord för den nederbörd som faller som frysta iskristaller.

Även om svenska och grönländska används i trakter där det finns mycket snö klarar man sig med för- och efterleder för att göra de bestämningar som behövs. Som kramsnö, blötsnö, snötäcke och liknande. 

Det som enligt språkforskare gör att samiskan sticker ut med en hel uppsättning olika ord är renskötseln. Det är en överlevnadsfråga att kunna kommunicera kring hur snön uppför sig, till exempel om renarna sjunker ned i den eller om de kan hitta föda under snötäcket.

Det övergripande begreppet för snö på sydsamiska är lopme, men snö kan också heta sleptjie (blötsnö), hihpedh (djupsnö), tsievie (hård, bär små renar), slohte (kramsnö), tsukngie (snöyra) och sådär hundra olika saker till. För den som vill veta mer finns Yngve Ryds bok ”Snö”. Där beskrivs trehundra samiska ord med koppling till snö.

Att svenskan bara har ett ord för snö stämmer inte. Här i sydligaste Sverige där dessa rader skrivs är det absolut vanligaste ordet för de iskristaller som landat på marken ett helt annat, nämligen slask. 

 

 

Fler kluringar från Tankesport